Vi älskar äventyr!

klättring i Åre

Published on July 13th, 2011

0

Klättring i Åre: Vi har klättring som passar alla!

Klättring i Åre. Passa på att prova något nytt i sommar där ni verkligen får jobba med kroppens alla muskler. Klättring är en perfekt familjeaktivitet men passar även för kompisgänget eller dig som vill bara vill utmana dig själv. På det berg vi klättrar finns många olika leder med olika svårighetsgrader, det finns något för alla. All klättring sker med topprep för största säkerhet. Kontakta oss för mer info eller läs mer om våra erbjudanden här: Klättring i Åre

Klättring i Åre och klättring i övrigt, läs mer nedan.

Klättring är en sport som kan bedrivas såväl inomhus som utomhus. Klättring kan även indelas i underkategorier efter hur utrustningen används och kan se olika ut beroende på vem som gör den. Grovt kan man dela in följande kategorier och dela upp klättring  i sportklättring, bouldering, traditionell klättring och alpinklättring.

Man kan även mer specifikt  indela klättringen dels efter det underlag man klättrar på, storleken på det man klättrar på och efter hur utrustningen används. Här kan man alltså efter underlag särskilja mellan inomhusklättring, klippklättring, isklättring och snöklättring, samt så kallad mixad klättring, som är en blandning av klippa, is och snö.

Klättringen har många olika facktermer som omfattar allt från utrustning och klättertekniker till klipp- och bergsformationer.

Lite klätterhisorik

Klippklättring som sport uppkom ur 1800-talets alpinisters önskan om att träna inför somrarnas äventyr och strapatser. Man brukar säga att sportens födelse var advokatens Haskett-Smiths solobestigning av Napes Needle i Lake District i England på 1880-talet. Till Sverige kom klättersporten på 1930-talet med den inflyttade österrikaren Emmerich Rossipal. De första klätterkurserna hölls i Häggsta utanför Stockholm på 1930-talet och idag går det alltså att gå klätterskolor hos oss på Explore Åre.

Klätterutrustning och termer

Klätterhjälm är oftast i plast, och är framtagen framför allt för att skydda huvudet mot fallande stenar, men även för att skydda om klättraren skulle falla. För att hjälmen skall vara godkänd för att säljas i Europa behöver den ha en CE-märkning. Det finns flera olika modeller men de vanligaste är sportklätterhjälm och alpinhjälm.

Borrbultar är en typ av fast förankringspunkt som används inom sportklättring eller inom mixad klättring. De används då på släta klippor där man inte kan använda andra typer av säkringar till exempel kilar, hexentrics eller kamkilar. Vanligtvis är det en expanderbult eller limbult.

För att sammanlänka rep och säkringar använder man karbinhakar.

Klippklättring

Klippklättringens fokus är snarare den idrottsliga prestationen än själva bestigningen i sig och många klippklättringsleder är inte mer än kanske 20 meter långa. Klippklättring kan i sin tur delas in i tre underkategorier – traditionell klättring, där säkring sker genom att man placerar utrustning, exempelvis kilar i sprickor, som sedan tas loss efter att klättringen avslutats; sportklättring, där säkring sker genom att bultar i förväg borras in i berget; samt artificiell klättring där utrustningen används för att ta sig upp för klippan.

Traditionell klättring

Den traditionella klättringen, eller bara tradklättring, är ett ganska löst bergrepp inom klättersporten. Det man ofta menar är den typ av klättring där klättrarna placerar säkringar själva, där det inte finns bultar, och är således en motsatts till sportklättring. Tradklättring skadar inte klippan och kräver inga permanenta säkringar; med andra ord klättrarna lämnar klippan precis som de fann den.

Säkringarna man använder här är till exempel kilar, hexentrics, kamkilar och tricams vilka alla har det gemensamt att de placeras i sprickor. På grund av detta  följer mer eller mindre alla traditionellt säkrade leder spricklinjer i berget. Generellt kan sägas att tradklättring är sprickklättring och sportklättring är väggklättring.

Paradoxalt nog är begreppet tradklättring ett ganska ungt sådant och det började användas när sportklättring började bli populärt i början av åttiotalet, för att kunna skilja de två grenarna åt.

Artificiell klättring

Artificiell klättring, teknisk klättring, eller som den oftast kallas nuförtiden, aidklättring (från engelskans aid), är när en klättrare använder utrustning för att ta sig uppför en vägg. Vanligtvis, inom friklättring, används utrustningen enbart som säkerhet, men i aidklättring används den aktivt. Detta gör att det är fullt möjligt att ta sig upp för väggar som är till synes släta och det inte finns ett grepp att hålla i. Då säkringar är starka nog att hålla kroppsvikt behöver de inte vara stora och vissa säkringar behöver bara en en millimeter bred spricka eller en kvarts centimeter stor kant för att användas att bära upp en hel kroppsvikt.

Sportklättring

Sportklättring utövas på klippor med förplacerade säkringar, då ofta så kallade borrbultar. Vid sportklättring är det också ovanligt att förstemannen stannar och gör standplats på klippan. Det finns ofta färdiga förankringspunkter från vilka man enkelt och säkert kan fira ner sig till marken igen. Den andra stora skillnaden mellan sport- och tradklättring är att mellansäkringarna vid sportklättring är förplacerade, oftast lim- eller expanderbultar som placerats i hål borrade i klippan.

Bouldering

Bouldering är också en gren av klättringssporten. Boulder kommer från engelska språket och betyder klippblock. Bouldering sker med andra ord oftast på stora klippblock och med en crashpad (svensk slang “padda”, en sorts madrass) på marken som skydd vid fall. Klättringen består ofta av relativt få rörelser (moves) och den kan ofta vara mer teknisk och atletisk än annan klättring. Klättraren väljer en väg upp över blocket, och denna väg kallas inom bouldering för ett problem. Då klippblocken oftast inte är mer än några meter höga (enligt Svenska klätterförbundet max 6 meter), bygger bouldering mer på styrka och teknik än uthållighet – något som till stor del skiljer den från övrig klättring.Ytterligare en skillnad från annan klättring är att bouldering kräver betydligt mindre utrustning; ett par klätterskor, en kritpåse med krita (magnesiumkarbonat), en crashpad, samt en borste att rengöra greppen med. Sporten växer snabbt i Sverige och även runt om i världen.

Topprepsklättring (Det vi på Explore Åre vanligtvis kör med våra grupper)

Topprepsklättring är den typ av kättring som innebär den lägsta risknivån. Vid topprepsklättring är klättraren säkrad uppifrån med rep och kan därför i princip inte falla alls. Detta åstadkoms genom att en förankring ordnas på klippans topp, genom vilken repet löper. I den ena av de två nedhängande repändarna knyter klättraren in sig och den andra repänden är kopplad till säkringsmannens broms, genom vilket repet tas in och sträcks vartefter klättraren förflyttar sig allt högre längs klippväggen. Ett annat alternativ är att säkringsmannen kan vara förankrad på toppen av klippan och ta in repet genom sin broms.

Alpinklättring

Alpin klättring är egentligen ett samlingsnamn för all klättring som sker i alpin miljö, till exempel i Alperna, Skanderna och Himalaya. Alpin klättring karaktäriseras av en blandad klättring på klippa, is och snö. Växlande väder och andra yttre faktorer bidrar till klättringens svårighetsgrad minst lika mycket som de vanliga faktorerna som hur brant det är och tillgången på grepp och steg. Sveriges största och viktigaste område för alpin klättring är Kebnekaise och här finns många långa och fina alpina klätterturer. Här finns även stora glaciärer och ett vackert alpint landskap. Alpin klättring sedan ytterligare delas upp i expeditionsklättring eller kapselteknik. Expeditionsklättring innebär att klättrarna på vägen upp använder sig av basläger där klättrarna acklimatiserar och återhämtar sig. All utrustning behöver inte bäras upp på samma gång, utan i vissa fall kan bärare användas för att få utrustningen upp på baslägrerna. Motsatsen till alpin stil är då kapselstil och när klättrare klättrar kapselstil måste de bära med sig all utrustning ifrån bergets botten upp till bergets topp, i en sk “single push”. Beroende på lutningen på berget kan klättrarna använda sig av olika tekniker för att få med sig all utrustning. Ett exempel kan vara att använda olika system för hissar för att dra upp utrustningen efter sig.

Published by: Rickard Fredriksson, founder of Explore Åre.

Please like & share:


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Back to Top ↑
  • Följ oss på Youtube

  • Följ Explore Åre


  • Administration